Vår Lycka

Jag kan inte fatta att det har gått ca 9 månader sen jag fick reda på att jag var gravid. Jag minns det som det vore igår...

Det enda jag hade märkt var att brösten gjorde ont som tusan och att de kändes större, mensen hade jag ingen koll på alls så visste inte om jag var försenad eller inte. Jag trodde att brösten kändes konstiga pga mensen däremot.

Oskar befann sej ju på Gotland och jobbade sina sista 3 veckor där så jag skickade ett mms på tuttarna... Haha. Och han märkte ju skillnad så då bestämde jag mej för att ta ett test på morgonen därpå eftersom vi ändå hade ett test hemma.

Jag kommer ihåg att jag försökte intala mej själv att jag inte var det för att inte få upp mina förhoppningar men kunde ju självklart inte få bort tankarna att tänk om...

När jag tog testet så tänkte jag att jag skulle röka en cigg medan jag väntade på resultatet för att inte stirra mej blind typ, men kunde ju inte hålla mej. :P Hann knappt torka mej och där var det bara ett stort härligt plus ! :) Och jävlar vilken känsla !

Ringer såklart Oskar och han var på sitt vanliga underbara morgonhumör. Haha. När jag då berättar att jag är gravid så svarar han med 20 stycken "Va?" :) Sen så diskuterar vi vilt om hela grejen och jag har aldrig känt sån lycka.

Lyckan är så obeskrivlig, den är underbar, fantastisk, helt makalös. Sen nu, när man sitter här och känner hur Bebis rör sej så känner jag en sån otrolig kärlek. Både till barnet och Oskar. Kärleken till Oskar blir på nåt sätt så mycket starkare. Vi ska ha ett kärleksbarn, ett barn som vi kommer älska mest på jorden. En liten människa som bara vi kan älska mest.

Vi kommer älska detta mirakel resten av livet, ta hand om världens dyrbaraste och dela vår största glädje med världen.