Idag är det onsdag igen, dags att handla för denna veckan. Sam har redan växt ur de minsta blöjorna så idag blir det att handla större blöjor. Har bara en kvar under skötbordet och några få i skötväskan så det passar ju bra.
Det känns inte som att jag har burit denna pojk i min mage. Det känns inte ens som att jag varit gravid. Jag kan knappt minnas känslan. När jag tänker på förlossningen så känns det som att den var för ett år sen, för alla minnen är helt suddiga. Kanske inte så konstigt med tanke på hur drogad man var men även dagarna innan förlossningen när vi vara bara inlagda känns som de vore en evighets sen. Jag kan inte förstå att jag har fött barn ?!
Jag sa innan och precis efter förlossningen att det blir inga fler barn, jag går inte igenom det igen. Men nu vill jag föda igen. Graviditeten längtar jag inte sådär jätte mycket efter iofs, men när jag ser gravid magar så blir jag nästan lite avundsjuk. För också det är en obeskrivlig känsla. Och det sjuka är att det känns som vi alltid har haft barn. Vilket tråkigt liv vi måste ha haft innan dess. Vad gjorde vi om dagarna liksom?
Just nu sover vårt underbara mirakel, och han har väl sovit i sådär 45 minuter. Men jag saknar honom så att hjärtat håller på att brista. Det finns inte ord för att förklara den kärlek man känner till sitt barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar