Läste lite i bloggen när jag var gravid och vilken tur på nåt sätt att jag skrivit lite för jag kommer inte ihåg nånting. Jag hade skrivit att jag hade ont av foglossningen, vilket jag inte ens kan minnas. Jag känner av den lite fortfarande men det gör inte ont.
Jag fick rådet av min barnmorska i början av graviditeten att jag skulle skriva i en bok om hur jag mådde för man minns inte det sen. Synd att jag inte gjorde det, hade varit roligt att se hur många dagar jag spydde. Haha, för det var ju typ 10 veckors illamående. Hoppas inte nästa graviditet ser likadan ut. Jag kan längta till en ny förlossning faktiskt och självklart en ny bebis bara för man är så nyfiken på hur den lille ska se ut. Men jag ser inte fram emot en ny graviditet.
I början kommer jag ihåg vad jag hatade mina bristningar, de på benen hade jag fortfarande klarat mej utan men de på magen tycker jag är jätte fina nu. De är ett bevis på något så vackert och de kommer alltid påminna mej om vad jag fick gå igenom.
Visst hade man kanske önskat att man inte fick några bristningar men det är ändå ett bevis på att man har barn. Om man är på stranden t.ex. utan Sam så kan folk ändå förstå att jag har barn. Jag behöver ingen tatuering eller liknande för att "hedra" Sam eller vad man ska säga. Jag har mina vackra bristningar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar