Jag var runt 14 år och hade träffat nya "kompisar" och pappa & familjen var på semester. Jag råkade nämna att jag var hemma själv och de tjatade och tjatade och till slut fick de komma hem till mej.
Vi var inte där alls länge, kanske 40 minuter som max. Men när jag sen säger att vi måste gå så springer några och gömmer sej och vi andra får ju leta efter dom.
Två stycken låser in sej på toaletten och en hittar vi på övervåningen.
"Bara vi får ut dom så är allt över" tänkte jag.
Jag visste att pappa skulle bli sur bara jag haft mycket folk där.
Vi får ut de och jag låser om mej och går, men tittar aldrig efter hur det ser ut i huset o.s.v.
Det ångrar jag idag ! För hade jag gjort det så hade jag kanske märkt att de haspat upp toalettfönstret, för de var så de kom in i huset senare.
Man var så blåögd som liten, litade på alla "vänner" och alla man kände.
Man trodde på alla lögner de sa. Antagligen för att man egentligen inte ville veta sanningen. . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar