Nu när Oskar inte jobbar så gör han liksom ingenting. Umgås inte riktigt med någon. Det är väl genom spel och sen fotbollen då. Så jag frågade honom igår om han inte kände sej ensam...
Men han svarade: "Aldrig. Jag umgås ju med min bästa vän varje dag."
Aaaaaaaaaaaw !
Jag har aldrig tänkt på det viset, utan haft skuld när jag ska göra nånting och han är kvar här hemma. Det enda han saknade var ett par som vi skulle kunna umgås med. Och det saknar jag också. Det hade varit så himla roligt att umgås med några som också har barn. Men det kommer väl kanske sen, jag vet inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar