. . .

Det är så märkligt. Innan jag träffade Oskar så sa jag att jag skulle bo själv i min tvåa inne i stan, med min katt. Jag skulle jobba och gå ut och festa och hänga med kompisar. Barn det ville jag inte ha. Aldrig.

Jag gjorde detta klart för Oskar när jag blev tillsammans med honom att jag inte ville ha barn. Jag har så mycket syskon och så mycket barn runt omkring mig så det var inte min grej. Trodde jag. Nu sitter jag här på Musikgatan i vår trea med hund, barn och sambo.

Ända sen jag blev tillsammans med Oskar så har han längtat efter barn och tillslut kunde jag väl se det framför mig men det var inget jag strävade efter. Men så en gång så trodde vi att jag var med barn av olika anledningar. När jag fick minuset på stickan så blev jag till min förvåning så otroligt besviken. Då bestämde vi oss för att försöka, lite sådär i smyg eftersom folk har så mycket åsikter. Jag berättade för de jag kunde lita på och de som skulle bli glada för vår skull. Efter ett år så blev han till. 9 månader senare så kom han. Världens vackraste barn.

Vilken väntan. Den var så lång och måååånga graviditetstest under året vi försökte, jag satt och letade symtom, vi testade alla sorters tips och läste om allt man kunde läsa.

Det är så konstigt hur allt förändras och verkligen till det bättre. Jag är så lycklig. Och nu ser man fram emot ännu en liten. Redan. Men det ska absolut vänta, ett bra tag. Jag vill inte bli gravid igen för det var tufft med illamåendet, foglossning, täppta näsan, sköra tandköttet och att jag t.o.m. svimmade men jag ser fram emot förlossningen.

Jag vill uppleva det där igen, det är så spännande och det häftigaste en människa kan göra. På ett sätt tycker jag det är synd att det där försvinner så fort, man vet att det gjorde ont, man kan förklara till en viss del men det är så mycket man glömmer. Och hade man inte gjort det så hade jag kanske inte velat göra om det så tur är väl det. Jag hade en långdragen förlossning, lite mer än 43 timmar låg jag där inne och hade fruktansvärt ont innan fisen ville

titta ut. Men tillslut kom han, helt perfekt. Och jag älskar honom mer och mer för varje dag. Älskar min familj. Älskar allt just nu.

Så liten.