Först så höll han flaskan helt själv, han har klarat korta stunder men nu klarade han det galant. Visst den åkte åt sidan vissa gånger men han var jätte duktig. Sen vände han sig till mage med :) Äntligen säger jag bara, så som han har kämpat. Jag tittade bort i typ 2 sekunder och då helt plötsligt ligger han på mage, snacka om chock. Man är inte van att de kan göra såna saker. Jag kan inte fatta att han kommer kunna sitta själv sen, kunna krypa, kunna gå, kunna prata ! Även om det är långt tills dess så känns det typ omöjligt idag.
Nu när jag la han för natten så började jag med att stryka han på ryggen och sjöng lite, vilket har funkat bra hela dagen idag men det dög inte. Jag buffade lite, strök han över huvudet och höll han i handen, men ingenting dög. Så till slut satt jag bara och nynnade lite tyst för att visa att jag var där och han slocknande som en stock ! Otroligt ! Kanske bara var ikväll, men ändå. Vi får se imorgon hur han vill ha det ;) Haha.
Ikväll är det Big med lite chips och cola. Jag vet, inte helg idag men vi unnar oss ändå. Vi har varit så duktiga :) Egentligen borde jag inte, jag borde stå på min träningsmaskin och svettas i en timme istället. Varför känner jag ingen motivation?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar