Idag har jag varit hos Sandra och umgåtts med henne & Sofia. . . Utan Sam. Det var skönt att få min egen tid med tjejerna men vilken separationsångest. Jag grät när jag gick ur bilen, hade jag inte hållit (tycker det ska heta "hållt" men det gör det ju tyvärr inte) tillbaka så hade jag storbölat.
Men det är väl lika bra att vänja sig, speciellt om jag ska jobba i sommar. Måste vänja mig vid att inte ha Sam vid min sida hela tiden. Även om det är fruktansvärt svårt. Han tillhör mig, jag är inte hel utan han. Och jag tänkte på han väldigt mycket. Om han var ledsen och vill ha min tutte istället för flaskan. Men allt hade gått jätte bra, de var hemma hos Sams farfar och hälsade på :)
Redan ett år har gått sen detta.
Sen man var överlycklig att äntligen se pluset på stickan.
Äntligen fick man sin bebislycka.
Och det är det finaste som finns.
Jag önskar alla människor denna känsla, glädje och familjelycka.
Fantastiska, fantastiska känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar