Synd om mig !

Det är det verkligen. Varför ska alltid jag drabbas av allt? Så fort jag ska göra såna här saker så ska det bli en massa komplikationer.

Har fått en inflammation i munnen, eller käkbenet eller runt hela det området de har opererat, jag vet inte riktigt. ONT gör det iaf och jag har gråtit hela förmiddagen idag. Jag kan inte öppna munnen mer än några cm och mellan tänderna får toppen av mitt pekfinger plats, inte mer. Så kan inte äta nånting typ. Idag har jag druckit 2 glas fil och ätit en påse nutrilett.

Ingen jourtandläkare fanns igår när jag ringde och idag fanns de mellan 9-11 i Mörrum. Det fanns ingen chans att vi skulle hunnit dit med tanke på att klockan han bli 10 innan jag fick tag i dom och Sam låg och sov och det ena efter det tredje...

Ringde pappa som fick köra in mig till akuten där de inte kunde hjälpa mig efter en timmes väntande på min tur. De skickade vidare oss till jourcentralen. (om de på 731000 hade sagt att det var så man skulle göra...) Tydligen så ska man ringa 1177 och de bokar en tid åt en men vi åkte dit iaf och tur som vi hade så fick jag komma till en läkare direkt.

Han sa att det såg riktigt illa ut och att det var tur att vi kom in. Så nu går jag på pencillin och smärtstillande. Kan därför inte amma. Jag är väldigt ledsen över detta, och Sam slänger sig mot bröstet och det svider lite i hjärtat att jag inte kan ge honom det han vill ha. Om jag vetat att jag ammade för sista gången i morse så hade jag njutit lite. Någon gång ska man ju sluta och jag har ju velat fram och tillbaka med amningen. Vissa gånger trivs jag med det och andra gånger inte. Aja, det blir säkert bra. Jag kan ju inte gå med inflammationen hela tiden, jag hade säkert inte ens kunnat öppna munnen alls tillslut.

Mår iaf lite bättre med dessa tabletterna, det gör ont när jag sväljer och pratar och så. Men den konstanta värken är borta. Jag tänker inte ta bort den andra tanden också... Aldrig i livet ! Detta är bland det jobbigaste jag varit med om.