Idag har vi varit iväg hela dagen, Sam var så uppe i varv nu när han skulle läggas så det tog en bra stund innan han kom till ro. Jag är helt slut och funderar på att lägga mig snart faktiskt. Man blir seg när man varit borta hela dagen och man märker det inte förrän man kommer hem.
Sam blev 7 månader i måndags. Dagarna bara går och går, om 5 månader är han ett år redan. Jag vågar knappt tänka på det för han börjar bli så stor nu. Vart tog mammas lilla bebis vägen? Den tiden bara flög förbi och även om jag minns det så har det på nåt vis tinat bort med dessa månaderna, man är så uppe i nuet att man inte ens tänker tillbaka. Tur jag har min lilla blogg att titta tillbaka i för att minnas alla härliga stunder som nybliven familj.
Han kan så mycket redan, idag tog han sina första krypsteg med benen. Han ska bara komma på att man ska lyfta på armarna också. Han skrattar hela tiden, alltid glimten i ögat och är igång från morgon till kväll. Inte en lugn stund här hemma inte, haha.
För att skryta sådär lite extra om vårt underbara mirakel så sa Sandra att Sam var den sötaste ungen hon någonsin sett. "Helt ärligt." La hon till också. Då blir man ju lagom stolt?! :)
Denna underbara pojken har VI skapat.
Han är bara vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar