Sitter och gråter. Oskar åkte med Sam precis. Usch och fy. Vissa dagar går bättre än andra. När jag går iväg utan Sam så går det bättre men när de åker iväg såhär och jag blir själv hemma så är det jobbigare. Men såhär trodde jag ändå inte det skulle bli. Inte ens Hjärtat är hemma och kan trösta mig. :( Nu är det synd om Sandra!
Ska nog lägga mig soffan och titta på en bra film. Somnar säkert där tillslut. Går det inte så promenerar jag ner till Pappa. Jag som tänkte att denna dagen skulle bli så skön, men jag saknar min lilla fis redan. Han får gärna komma hem igen! Kunde inte sluta pussa på han innan han gick. Åååh. Mitt hjärta brister. Men tror dock detta är bra för mig, fan jag måste vänja mig. Jag kan ju inte vara med Sam dygnet runt, även om jag verkligen, verkligen vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar