Veckorna går ju otroligt fort och snart ska jag liksom börja jobba. Vara ifrån den finaste i världen i flera timmar, flera dagar i sträck. Hur ska detta gå? Men ju mer jag tänker på det så känner jag hur bra det var att jag inte valde "dygns-jobbet." Jag hade inte kunnat sova utan Sammis.
Meningen var att min syster skulle ha Sam imorgon till onsdagen och i fredags när vi bestämde detta så kändes det bra. (Förmodligen för jag var så sjukt trött just den dagen.) Nu känns det inte alls bra, jag är inte redo. Jag är bara inte det, blir jag nånsin det eller? Folk lämnar bort sina barn över nätterna långt innan mig men jag vet inte om jag fixar det. Måste jag fixa det? Varför måste jag lämna bort honom? Kan väl göra det när han själv vill sova nån annanstans. Aja, jag avbokar alltså imorgon. Inte för att jag inte litar på min syster och hon har ju allt man behöver hemma. Säng, stol och leksaker och hon vet hur man gör. Men det sätter sig en stor klump i magen på mig och den släpper inte hur mycket jag än försöker. Jag tänker inte må dåligt här hemma för att få sova ut. Aldrig! Jag tror jag lämnar bort honom när Oskar & jag vill göra nånting själva, en helgdag. När vi kan göra nåt roligt, gå på bio, ut och äta. Mysa till det. Att man gör nånting när Sam är iväg istället för att bara sitta hemma.
Oj, vad långt det blev nu. Jag ska också tillägga att det var ännu en orolig natt inatt. Tror jag somnade vid 11, Sam vaknade först 2, sen vid 4 och jag försökte få han att somna om. Helt plötsligt var klockan 5 och jag bestämde mig för att ge han flaskan. Han somnade om till 6. Jag som trodde att han skulle sova jätte bra med tanke på att han var uppe så många timmar innan läggdags men icke. Inte mycket sömn inatt och är ganska trött. Vill egentligen sova nu men finns ingen tid. BVC-sköterskan kommer klockan 11.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar