Jag läste en artikel igår om en kvinna som skrivit en bok som hette "Tagga ner." Handlade om att föräldrar har för stor press på sig. De föräldrar som strävar efter att vara perfekta föräldrar. De som tänker att alla andra familjer alltid har tid för hemlagad mat, ett välstädat hem, ett oändligt tålamod och som har världens lyckligaste förhållande. Hon vill visa att det inte alls är så, hon ville ta bort alla myter kring föräldraskapet och helt enkelt att föräldrarna skulle tagga ner. För försöker en förälder vara helt perfekt utan några brister får barnet fel verklighetsuppfattning och är inte beredd på alla hinder livet har. Jag tycker hon har en bra poäng. Hon beskrev det såhär: En bra förälder är en lagom förälder - och det tänker jag ta med mig resten av livet. För jag får fan dåligt samvete för precis allt. Om tiden är knapp och jag värmer till en burkmat (eller om jag helt enkelt inte orkar stå vid spisen) så får jag dåligt samvete. Känner mig som en dålig mamma och tänker på alla andra jätte bra föräldrar där ute som står med sina hemlagade mål och donar och fixar. Men man förstår ju att de gör precis samma sak ibland. Jag får dåligt samvete när jag är sjuk för att jag inte orkar på samma vis, eller när jag sätter på Sams film för att jag behöver sitta ner i 5 minuter... Knäppt är vad det är!
Igår fick jag ett sms från Tessan (pappas fruga) och hon skrev massa fina saker. Att jag var en underbar mamma, att hon var stolt över mig och tyckte jag var duktig som tog tag i arbetslivet nu när jag har chansen. Man behöver höra sånt fast man är vuxen med egen familj nu. Man behöver höra ord som uppmuntrar, på så sätt får man nya krafter. Man vill ännu mer!
Aja, hela grejen med det här inlägget är väl mest för mig. Att jag måste tagga ner. Faktiskt. Jag är en bra mamma fast jag struntar i "reglerna" vissa gånger. Jag kommer vara en bra mamma även om Sam får en godis en måndag eller om vi sitter och äter i vardagsrummet. Jag är en person som gör det jag tycker är bäst, sån är jag egentligen. Men man har mycket press runt omkring och det är så mycket med all information och råd och tips på allt man ska och inte ska göra hela tiden. Det blir bara för mycket.
Håller med helt och hållet. Man har för stor press på sig och som du skriver får dåligt samvete för att man inte alltid orkar göra en massa hela dagarna. Eller om man kanske inte orkar laga mat utan slänger ihop något snabbt.Man kan inte gå efter en massa regler hela tiden, det funkar inte.. :)
SvaraRaderaSv: Jo, det känner jag till. Och en del är sååå duktiga och skulle tex aldrig ge sitt barn en liten godis bit och gör jag det så är jag världens sämsta mamma. Visst, det är skitbra att inte ha visat vad godis är för så små barn men man är väl inte världens sämsta mamma för det?
SvaraRaderaJag har alltid låtit Saga smaka nått om hon velat men det är ju inte så att hon får en helt egen godispåse? :P
Men det är tråkigt när folk ska kasta 'råd' på en rätt i ansiktet. Man känner väl sitt barn bäst och vill man ha 'råd' så ber man om dem!
Ja precis. Ny är det så himla noga med tex 'inget salt under 1 år' men sånt sa dem inte till mina föräldrar när vi var små mm och inte fan har jag tagit skada av de :P De är så mkt som ändrats och det känns ju nästan farligt att ha barn :P Man får ju knappt göra nånting..
SvaraRadera