Ett år sen...

Sam ligger i sin säng och håller på att somna och jag ska lägga mig jag också och vila. Är helt otroligt trött, men tänkte passa på att blogga ett litet snabbt inlägg så länge. Trodde inte alls jag skulle få tid idag men har några minuter över.

Idag är en stor dag i våra liv. Det är Sams första födelsedag. Han firades ju redan igår och det gick bra men det körde verkligen slut på oss alla och speciellt Sam som somnade som en stock igår och sov hela 12 timmar inatt. Idag väntas ytterligare besök. :)

Det känns så konstigt att det redan gått ett år. Man har ju väntat i ett år på denna dagen och nu är den här. För ett år sen låg jag inne i förlossningssalen och hade andats lustgas i 3 timmar nu. Kan tänka mig att krystningskänslan redan börjat och att epiduralen var på ingång. Klockan 15:27 kom han ut efter 2 dygn på förlossningen, upp på min mage för att sedan följa med läkaren ut ur rummet för att få hjälp att andas. Tack vare Oskar och den otroliga personalen vi har på förlossningen i Karlskrona så klarade jag de 20 minuterna med oro och ångest i kroppen. In kommer sedan en gråtandes Oskar med det finaste jag någonsin skådat i Oskars famn. Jag har sagt det innan men jag säger det igen. Den finaste stunden i mitt liv.

Det var här livet började och även om man har klagat över utebliven sömn eller när tålamodet bara tagit slut så har jag verkligen älskat varenda sekund av familjelivet. Känslorna bara rusar i kroppen idag och det finns ingenting jag inte skulle göra för min älskade Sam. I hela mitt liv ska behandla honom som den dyrbara skatt han faktiskt är. Han är mitt liv, hela min värld och denna kärlek är för stor för att förklara i ord.

Ett mirakel kom till världen den 25:e September 2010.

Med hans närvaro gjorde han världen till en bättre plats.