Trist väder.

Är så trött på detta gråa, trista, blöta vädret. Man vaknar ju aldrig till. Jag är glad att snön är borta och det är plusgrader och hoppas det inte blir mer även om man säkert kan vänta sig en omgång till. Jag saknar solen.

Vi tog med oss bollen och gick ut en runda iaf. Väl hemma sen så började grannarna borra i betongväggen och det låter ju VÄLDIGT högt. T.o.m. så jag hoppar till när de sätter igång. Sam kommer utspringandes från sitt rum och skriker i ren panik, hoppar upp i min famn och kramade mig hårdare än nånsin och ville absolut inte släppa taget ens flera minuter efter de slutat borra. Har aldrig sett han så rädd förr. Nu pratar han inte om nåt annat än detta. Stackars liten.

Mina tankar föll för de barnen som ständigt lever med sån rädsla. Fruktansvärt...