Tandläkaren

Sitter i väntrummet, hoppas på att ingen ropar mitt namn. Hoppas på ett mirakel att hålen lagat sig själva. Jag vill inte detta ett endaste dugg. Svettningar, ont i magen och yr. Ungefär så känner jag inför detta. Tårarna kryper sig fram men jag håller de inne. Så fort de frågar hur jag mår så kommer jag börja skaka och bli ännu mer nervös för jag mår inte bra.
Det enda som känns bra är att de tar rädslan på allvar idag, vilket jag fått kämpa med förr.

Nu kommer de snart. Andas. Andas.

Hjälp.