Dag 7, Min Bästa Vän

Känns som man är för gammal för bästa vänner, jag har nära vänner istället. Men ska jag säga någon så är det Sandra.

Hon är en vän med alla de bra egenskaperna och jag kan inte komma på en enda dålig egenskap med henne faktiskt.

Vi träffades när jag flyttade till Musikgatan och då var jag runt 5, lite yngre kanske. Vi träffades på gatan och Sandra kom fram till mej och frågade vad jag hette och jag svarar. Sandra säger då "Ooh, jag heter också Sandra, ska vi leka?" :)

Sen hamnade vi i samma lekisklass och gick i samma klass från lekskolan till 9:an. En massa bus hittade vi på under dessa åren och vi har så sjukt många minnen tillsammans. Alla minnen är riktigt roliga (enligt oss) och vi har typ inte ett enda tråkigt. Jag minns att vi bråkat en gång men då bråkade vi inte själva. Och sen var det mycket drama i femman men också där var det så många andra inblandade. Så vi har liksom aldrig varit ovänner med bara varandra.

Sandra och jag pratas vid näst intill varje dag och det är mycket det som gör henne till en liten bästis ;) Jag tycker man ska höras av varje dag när man är riktigt nära vänner. Bara slänga iväg ett sms och kolla hur det är, eller skriva en rad över nätet eller ringa. Att jag nu har barn har inte heller förändrat nånting med vår vänskap. Sandra är fortfarande lika intresserad av att umgås med mej och engarerar sej verkligen i Sam. Hon lyssnar på alla tråkiga bebis problem från att han ler till att han inte bajsar och bara att hon gör det säger mycket !!

Lite minnen.

Vi praoade (?) på Willys Hemma i Kungsmarken i 8:an tror jag och där gjorde vi en hel del sjuka saker men det mest störda vi gjorde var att vi öppnade jordnötssmörs burkar och åt med handen och ställde sen tillbaka burkarna. Haha :)

De hade massa tuggummi i en korg på kontoret och medan jag höll utkik så tog Sandra ett X antal påsar. Sista dagen på Willys säger de att de inte kan sälja dessa tuggummi för de har passerat sitt utgångna datum så vi fick ta hur mycket vi ville. Och där hade vi smugit och stulit massa tuggummi i onödan typ. Hahahaha.

När vi var i Danmark med Sandras mamma så hade vi inte råd med ett par jeans och satt ute och tiggde pengar av danskarna med hjälp av lite julsång. Vi fick inte ett enda öre.

Sandras mamma visste inte att vi rökte så varje morgon sprang vi ner till hotellets allmänna toa i lobbyn eller vad det nu heter och rökte. Vad vi kom på för ursäkt för att kunna springa ner där istället för att gå på den på rummet vet jag inte... Precis som att vi inte stank rök sen.

Sandra är iaf en vän jag alltid kommer hålla ett hårt tag om. Hon är den jag lutar mej mot när jag är ledsen, den jag skrattar med när jag är glad, den som ser det positiva när jag är arg, den som alltid finns där för mej. En massa, massa kärlek till dej, Sandra !