...till de som faktiskt försökt förstå varför jag varit lite off den senaste tiden. Och tack för att ni har respekterat att jag faktiskt har velat vara ifred.
Alla är vi olika och även om vissa människor vill visa runt sina barn för hela världen direkt så är jag inte sån. Jag kan inte hjälpa hur jag reagerade men jag ville ha tid för mej själv med min familj och det tog en bra stund för mej att landa.
Ibland kändes som om Sam var någon vandringspokal som alla skulle se och hålla i och just i början så var det jätte jobbigt att ens låta våra familjer komma hit och hälsa på.
Jag kan fortfarande känna att det är jobbigt när folk kommer hit men det släpper så fort de kommit innanför dörren, jag vet inte varför jag känner så men har fortfarande en massa hormoner i kroppen som inte riktigt vill mej väl...
Men i vilket fall som helst så måste jag ändå tacka de vänner som tagit ett kliv tillbaka och låtit mej tala om när jag varit redo. Det betyder verkligen jätte mycket !
Hoppas ni vet vilka ni är <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kände likadant när jag Vidar var liten . Jag hade faktiskt inte alls mycket folk hemma .
SvaraRaderaSkönt att höra att det inte bara är jag. Hade såna skuldkänslor men har förstått att det inte är mitt fel att känna så som jag gjorde. :)
SvaraRadera