Herregud, snart är det dags igen. Vad har jag gett mig in på?!! Jag är mer nervös denna gången för jag vet precis vad som väntar. Kommer dock inte ihåg hur det känns. Bara att det gör jävligt ont. Jag grät mycket. Skrek en del. Andades. Andas igenom smärtan. Undra hur många gånger man hörde det. Haha. Försök att inte skrika, andas istället.
Känner mig skitnervös nu men ändå förväntansfull. Man vet ju att det är värt all smärta i världen. Och så fort bebisen är ute så POFF! så är smärtan borta och allt man känner är glädje, kärlek och enorm, ENORM lycka!
Sökte på min lilla plutt på webbisar idag. Herreguuuuuuuuud! <3
vilket mästerverk han är vår fina gosse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar